And I wonder
Precis när jag hade slutat bli så beroende av datan så dök Facebook upp i mitt liv. Jag som var så duktig med att inte skaffa det. Varför gjorde jag det? Säg mig, varför? Aja, nu måste jag faktiskt fortsätta med min uppgift. Och jag har precis kommit på anledningen till varför jag sitter här och bloggar istället för att plugga. Jag har hakat fast mig vid en irriterande fråga.
Jag skiter väl i vad som händer i Storbritannien i framtiden. Spare me this. Nu ska jag fråga någon villig om hjälp. Hejdå
I'm not superwoman
Sometimes it feels like the world's on my shoulders, everyone's leaning on me
Börjar nästan undra vem det egentligen är som borde ta sitt ansvar. Varför är det alltid jag som blir utsatt i sånna här situationer? Okej, nu låter det bara som att jag tycker synd om mig själv. Men det gör jag inte, det finns hur många som helst som har det ännu värre. Jag vet det. Det blir bara lite för mycket på en och samma gång. Lite för jobbigt ibland.
Får lust att stänga in mig i mitt rum ett tag, känns som att jag behöver varva ner och bara tänka. Behöver en ny start! Snart är det nyår och då flyttar vi typ 10 meter. Men det kommer bli skönt, behöver något nytt. Just nu upplever jag typ samma dag om och om igen - same old, same old. Sen fyller jag 18, vet inte om jag ska skratta eller gråta. Time will tell.
Det finns så mycket att tänka på, men det känns som att jag inte hinner och det är lite jobbigt eftersom att jag alltid varit en tänkare. Nu springer dagarna förbi och allt som händer förtränger jag i stort sett, eftersom att det inte finns tid.
Det jag vill få sagt är alltså att jag behöver en uppdatering. Något nytt, något bra och något kul som kan få mig på ett bättre humör. Något som ger mig positiva tankar! Något i stil med...
...
Inte närvarande
Lite läskigt är det faktiskt.
16-åring misshandlad med hammare
Vad hemskt. Sjuka saker ska alltid hända i Södertälje.. och inte nog med det, jag bodde ju i närheten av stället där händelsen inträffade. Och mina kompisar bor kvar där nu :S vart är världen på väg..
Vad är ingenting?
Och en till grej som jag ALLTID ska fastna för, jag vet inte varför, men jag ska alltid hamna i den diskussionen: Vad är universum? Hur stort är det? Hur kan universum fortsätta växa om det sägs vara oändligt? Alltså måste det ju ha ett slut..? Mina tankar fortsätter i all oändlighet. Alltså, någonstans måste det ju ta slut. Och vad finns då bakom? (Ingenting eller?) Luft? Men luft är ju någonting! VAD ÄR DÅ INGENTING?
Äcklad.
Hörde nyss på nyheterna om en tjej som hade kommit till Sverige från Sydamerika som ung. Hon fick bo hos foster-föräldrar. Men efter några år övergav hennes styvmamma henne och hon fick bo kvar med sin styvpappa. Nu var det bara hon och han kvar, och han förändrades helt. Han våldtog henne i sju år och till sist födde hon hans barn vid 21 års ålder. Det var nu hon vågade ta mod till sig och polisanmäla honom.
Vet ni vad som hände då?
Han fick fyra års fängelse. (Vänta, va!?) Fyra år är ju fan ingenting. Tänk att han har förstört hennes liv och nu har hon ett barn tillsammans med sin pappa, praktiskt taget. Alltså, det är så himla sjukt och äckligt. Vem gör så? Och fyra års fängelse? INGENTING. Jag blir äcklad. Han borde fått livstid. Dessutom hade han tydligen rätt att träffa sitt barn. Om det var jag som bestämde så hade jag stängt in honom i ett rum på typ 1 kvadratmeter och låtit honom ruttna eller något. Han borde typ gå och hänga sig.. gubbjävel.
Varför får man inte bara livstid om man ska göra nåt sånt? Mörda, våldta, misshandla.. alltså, om alla som hade våldtagit någon hade fått livstid hade ju knappast någon gått runt och gjort det. Straffen borde vara riktigt hårda så att ingen jävel tar den risken. Det är vad jag tycker iaf.
