Sometimes it feels like the world's on my shoulders, everyone's leaning on me

Börjar nästan undra vem det egentligen är som borde ta sitt ansvar. Varför är det alltid jag som blir utsatt i sånna här situationer? Okej, nu låter det bara som att jag tycker synd om mig själv. Men det gör jag inte, det finns hur många som helst som har det ännu värre. Jag vet det. Det blir bara lite för mycket på en och samma gång. Lite för jobbigt ibland.

Får lust att stänga in mig i mitt rum ett tag, känns som att jag behöver varva ner och bara tänka. Behöver en ny start! Snart är det nyår och då flyttar vi typ 10 meter. Men det kommer bli skönt, behöver något nytt. Just nu upplever jag typ samma dag om och om igen - same old, same old. Sen fyller jag 18, vet inte om jag ska skratta eller gråta. Time will tell.
Det finns så mycket att tänka på, men det känns som att jag inte hinner och det är lite jobbigt eftersom att jag alltid varit en tänkare. Nu springer dagarna förbi och allt som händer förtränger jag i stort sett, eftersom att det inte finns tid.

Det jag vill få sagt är alltså att jag behöver en uppdatering. Något nytt, något bra och något kul som kan få mig på ett bättre humör. Något som ger mig positiva tankar! Något i stil med...