Jag är verkligen glad att jag inte är rik. Nu tänker ni säkert "hon är dum i huvudet" eller något liknande. Jag är glad att jag inte är en snorunge som går runt och måste ha allt i min omgivning bara för att det är det senaste modet. Mode? Hör ni hur töntigt det låter? Jag tycker då det i alla fall. Visst kan kläder vara snygga, och visst brukar det bli så att man klär sig efter det som är mode eftersom att det är det som är nytt i affärer. Men att följa trender slaviskt och kunna MÖRDA för att få just den där väskan som kostar lika mycket som en familj skulle kunna leva på under en hel månad, inräknat hyra, el, mat och allt som behövs, är ju bara helt sjukt. Jag äcklas av den tanken och jag är glad att jag uppfostrats till att veta att pengar inte växer på träd.

Att vara rik måste ju vara det tråkigaste som finns. Då har man inget och längta efter, man får inte den där känslan när man får något man verkligen velat ha och väntat på. Då menar jag länge, inte en sak som man såg igår och köpte dagen efter.

Vad är det med världen? Man slösar pengar som om det vore vatten. (Vatten borde vi förresten också spara på). Istället för att ta hand om varandra och må bra. Jag säger inte att jag inte gör fel. Senast igår sa jag "åhhhh, jag vill shoppa!" Men jag bad mig själv att hålla käften, för att jag vet ingenting om hur det är att leva utan kläder, mat, tak över huvudet. Visst att jag VILL shoppa, men jag BEHÖVER inte shoppa. Inte jämt. Självklart är det okej att shoppa ibland, men det är viktigt att man tänker efter innan. Låter det dumt det jag säger? Jag försöker bara få en point across. Det finns folk som har det sämre. Uppskatta det du har. Du blir inte lyckligare av pengar. Faktiskt inte. Det är dock kul att skämta om ibland. Jag förstår om det jag skriver är luddigt. Men bara jag själv förstår så är det okej. Och min syster, det var hon som fick mig att tänka på detta.

Jag vet inte, ibland blir jag bara så arg. På mig själv, på världen vi lever i.