Juste! För några dagar sen så såg jag Nils Karlsson Pyssling på teve. Haha blev helt överlycklig när jag såg att det var den! Den är ju hur rolig som helst och han är ju bara för söt. Det fick mig att tänka på min barndom jätte mycket. Vi tittade alltid på massa filmer och läste böcker som Astrid Lindgren skrivit. Tänk hur mycket lycka hon har framkallat, seriöst! Allt hon har gjort har ju varit helt fantastiskt. Kan inte komma på en enda dålig grej.

Samma sak som Disney-filmerna. Vad hade vår barndom varit utan det? Inte lika kul kan jag ju säga, inte ens i närheten! Haha, men nu babblar jag bara. Var bara tvungen att uttrycka min glädje på något sätt och så måste jag ju säga att jag är glad att jag växte upp under 90-talet. Det känns inte som att man hade tagit del av allt detta annars. Jag kan inte tänka mig att barnen nu har lika kul. Åtminstone inte på samma sätt. Visst har dom kul med alla high-tec saker och massa teknologi som bara blir mer och mer för varje dag. Men vi hade det där magiska!

Jag är så glad att hon fanns! Och när jag var mindre och bodde i småland så var vi i vimmerby på Astrid Lindgrens värld. Kommer fortfarande ihåg den dagen, det var så kul!