Fick nyss ett sms av Wendelina (precis innan jag skulle börja skriva mitt inlägg) att en typ femtonårig kille på hennes buss hade gått av bussen för att hjälpa en mamma med sin barnvagn. Och sen när dom stod där nere så hade bussen bara åkt iväg! haha stackars honom.. plutten då :( jag ser honom framför mig, stå där som ett frågetecken helt ensam och uppgiven hahah.

Ungefär såhär:


Jag sitter här hemma och försöker plugga lite historia. Skriver om förintelsen med inriktning auschwitz och har typ precis börjat. lyckat som vanligt :) Arbetet ska in imorgon, men jag hoppas jag hinner innan dess.

Vet faktiskt inte vad jag hade tänkt skriva innan jag fick smset av wendy (hahahahah!) men nu är jag iaf hungrig och ska väl gå och äta.. sen tillbaka till pluget. jag MÅSTE-MÅSTE-MÅSTE idag.

ps. måste låter inte längre som ett ord, nu när jag sagt det om och om igen för mig själv i mitt huvud.