Känner på mig att det kommer bli svårt att somna inatt. Känner mig knappt trött och när jag väl gör det så kan jag ändå inte sova. Tänker bara på massa konstiga och hemska saker som får mig att hålla mig uppe ännu längre. Som igår när jag sov hemma hos Jennifer så la vi oss runt ett kanske men jag kan inte ha somnat förrän fem, minst alltså. Ok, det var ju ganska varmt och så i rummet men grejen är att jag tänker för mycket. Jag är en grubblare. Även om det inte verkar så, jag kan tänka på minsta lilla sak i flera dagar/veckor, och bara älta allt i hundra år.. inte bra, försöker sluta med det iaf.

Det kanske är därför vissa ser mig som känslokall. Jag försöker att inte visa känslor offentligt. Förutom min glada, sociala och positiva sida. Det är oftast den som kommer fram. Jag håller mina så kallade problem för mig själv, delar gärna inte med mig om sånt.. Jag är en sån där som hjälper till, inte en sån som får hjälp. Men jag är helt enkelt bättre på att hjälpa andra än att ta emot hjälpen själv.

Men är det inte så, att man tänker alldeles för mycket när man är ensam? Alltså, typ på dagarna sitter jag ju inte och oroar mig över massa saker, men det är just på kvällen som allt kommer och man tänker på allt som hänt på sistone, eller kanske till och med något som hänt för längesedan. Det är faktiskt lite jobbigt att vara tjej ibland, för mycket tankar och oro som snurrar runt i våra huvuden. Kan inte tänka mig att killar skulle ha problem med sånt här. Det har dom ju säkert iofs, men tror inte riktigt att det är på samma sätt.

Ja ja.. ska sluta grubbla nu och fortsätta kolla på tv.

"Det är så logiskt alla fattar utom du, du har inte en aning".