Igår när jag och min syster var på väg till stan så träffade vi på en väldigt gammal tant. Hon stod mitt på trottoaren och rörde sig inte ur fläcken. När vi var en bit ifrån henne sa jag att jag tyckte synd om henne och Sabrin höll med. När vi kom fram till henne frågade hon oss om vi kunde ta henne till lasarettet. Självklart kunde vi det. Hon var helt förtvivlad och sa att hennes man (kriminalchefen?) låg på sjukhuset. Vi försökte liksom prata med henne och se till att hon skulle komma fram. Hon frågade oss om vi verkligen hade tid med att följa henne och det var ju såklart inte det vi tänkte på. "herregud vad jobbigt, nu måste vi följa henne. fan, stan kommer ju hinna stängas" var inte riktigt dom tankarna vi hade i huvudet..

När vi hade ungefär 200 meter kvar att gå så stannade en bil med en man och en kvinna i. Mannen skulle bara lämna av sin fru, och tanten som vi hjälpte gick fram till honom och frågade om han kunde köra henne till lasarettet. Vilket han kunde! åh, vad söt. Det finns verkligen goda människor i världen! Han tyckte att vi var jätte snälla som hade följt henne och sa att han skulle ta över nu. Jag hoppas att hon hittade sin man. Det kändes skönt att göra något bra för någon annan. Och trots allt så hann vi faktiskt med att gå på stan en stund också.

Jag har då vart med min syster från fredagen till lördagen. Vi har spelat guitar hero, träffat hennes vänner och lite annat. Och imorgon kommer min syster från Umeå igen :) kul. Men hon stannar iofs bara tills på onsdag.

Träffade Wafaa en liten stund igår också. Vi tog en kvällspromenad typ. Skit längesen så det var jätte kul och träffa henne. Vill göra något idag känner jag. Pallar inte sitta hemma i detta fina väder. Måste plugga lite senare dock - till tyskan. Well, that's life!